Ekonomiskolan del 4: Tankevurpor

I del 1 av ekonomiskolan gjorde du en budget. I del två och tre såg du över dina inkomster och dina utgifter. Nu är det dags att gå igenom varför vi fungerar som vi fungerar (ibland inte så bra) när det kommer till att ta ekonomiska beslut. Vilka tankevurpor gör vi?

Vår hjärna är en fantastisk konstruktion som har utvecklats under tusentals år. Och den fungerar på många sätt som den gjorde när vi levde som jägare och samlare på savannen och i grottor (dvs i över 99 procent av tiden vi levt på jorden). Vi stod dagligen inför hot och faror och agerade med fokus på överlevnad och fortplantning. Den som riktade full uppmärksamhet mot de största hoten (och möjligheterna) hade störst chans till överlevnad. Det automatiska snabba tänkandet (mycket styrt av känslor) fick företräde och endast då och då kopplades vårt rationella långsamma tänkande in. Att titta framåt, överväga alla alternativ, planera och avstå från något idag för att få något imorgon var ingen bra överlevnadsstrategi. 

Idag är det däremot bra att ibland planera framåt, men det kräver ansträngning. För att kunna agera snabbt och effektivt kan vi inte vid varje tillfälle utvärdera alla alternativ. Vårt automatiska tänkande får företräde vid de flesta beslut vi tar. Vi måste ta genvägar. Ett exempel är när du ska handla mat. Om du i affären ska vara fullt rationell kommer du aldrig få något köpt. Ska du ta hänsyn till innehåll, varumärke, pris, smak, ursprung etc för varenda syltburk och jämföra dem med varandra - ja du förstår. Du skulle aldrig komma ut ur affären.

Resultatet blir istället att vi hela tiden fattar beslut som inte är perfekta. Vi gör alla möjliga tankevurpor. Vi söker en tillfredsställande lösning snarare än en optimal. 

Vi använder mentala genvägar vid 95 procent av våra bedömningar, val och beslut. Det betyder att vi fokuserar på en aspekt av ett komplicerat problem och ignorerar andra. Genvägarna tillåter oss att göra snabba och effektiva tolkningar av omvärlden. Ofta fungerar de bra, men ibland bidrar de till felaktiga tolkningar och/eller förenklingar av verkligheten: så kallade tankevurpor eller bias.

Här följer 14 tankevurpor vi gör i stort sett dagligen.

1. Ackumulation bias

Vi har svårt att förstå effekten av små ting över tid. Att exempelvis en lunch ute kostar kring 80 kronor känns säkert bekant, men att undvika vurpan och se hur mycket det blir på ett helt år (18 000 kronor) kräver ansträngning – kräver att vi kopplar in vårt långsamma, rationella system. 

En av anledningarna till att många inte reagerar nämnvärt på en fondförvaltningsavgift på 2 procent är just ackumulation bias. 2 procent låter inte så mycket, men 2 procent varje år blir åtskilligt på sikt.

Exempel: Sparar du 1 000 kronor i månaden utan avgifter har du cirka en miljon efter 25 år (med 8 procents avkastning). Sparar du samma summa under lika lång tid men med en avgift på 2 procent får du cirka 700 000 kronor. 300 000 kronor mindre alltså.

2. Förlustaversion

Människan prioriterar att undvika/minimera förluster framför att eftersträva/maximera vinster. Studier visar att vi är dubbelt så missnöjda med att bli av med något som vi är glada över att få något. Denna förlustaversion gör att vi ofta är onödigt försiktiga i vårt sparande. Trots att vi vet att pengar på börsen ger betydligt högre avkastning än pengar på sparkontot (på sikt) väljer vi att spara där risken att förlora är minimerad.

Exempel: Att erbjudas öppet köp i en fysisk butik eller på nätet kan kännas som en fin service. Men egentligen är det ett mycket smart drag av butiken. När du tar hem en vara värderar du den nämligen högre – du äger den redan och det blir svårare att lämna tillbaka den, att förlora den.

3. Prokrastinering

Prokrastinering innebär att skjuta upp saker även om man vet att det kommer att få negativa konsekvenser på lång sikt. Det är framför allt saker som är ansträngande, som vi anser vara jobbiga och som kräver att vi kopplar in vårt långsamma, logiska tänkande som vi skjuter upp. Prokrastinering är ofta resultatet av obehagliga känslor såsom ångest, stress eller tristess. Vi prioriterar helt enkelt kortsiktiga fördelar framför långsiktiga, och det är särskilt tydligt när det gäller vårt sparande. Det går emot vår natur att avstå från något nu till förmån för något i framtiden.

Exempel: I ett experiment skickades pensionsbesked med bilder på pensionsspararna ut till dem. Hälften av spararna fick en aktuell bild på sig själva och hälften fick en bild på sig själva som äldre. Resultatet var tydligt: de som såg sig själva som äldre ökade sitt pensionssparande mer än de vars bild var i nutid. De upplevde sig troligtvis vara närmare sin pension och agerade därefter, deras framtida jag fick företräde.

4. Status quo bias

Vi väljer helst det aktuella läget, det vill säga det läge vi har idag. Det är vår referenspunkt. Status quo bias gör att vi undviker att agera på grund av en rädsla för att förändringen det skulle medföra rubbar det aktuella läget. Det händer exempelvis när vi en gång har valt bank eller försäkringsbolag. Trots att vi förstår att villkoren vi har inte är de bästa, så drar vi oss för att ta ett aktivt beslut och byta ut dem. Och att inte göra något alls är sällan den bästa strategin när det gäller ekonomi. Aktiva och otrogna kunder får bättre villkor för allt från försäkringar till banklån.

Exempel: En gång i tiden valde du fonder till ditt sparande och/eller din pension. Du ser att de har höga avgifter, men du gör hellre ingenting alls än att riskera att förändra något till det sämre.

5. Övertro på oss själva

De flesta av oss har en tendens att skatta våra egna prestationer högre än andras. Vi tror helt enkelt att vi är bättre än genomsnittet. När vi svarar på frågor om oss själva i enkäter uppger vi generellt att vi tränar mer, har sex oftare, dricker mindre alkohol och slösurfar betydligt mindre än vad vi egentligen gör. Vi tror också att våra framgångar beror på att vi har gjort bra saker, samtidigt som vi tror att våra motgångar oftast beror på omständigheter som vi inte har kunnat påverka. Denna snedvridning beror troligtvis på att vi i grunden är flockdjur, att vår position i en hierarki har varit livsavgörande för oss. Vi tenderar att blåsa upp oss själva för att klättra i hierarkin. Snedvridningen påverkar vårt förhållningssätt till fakta och gör att vi värderar sanningshalten i det vi tror på högre än vi borde. Vi tror exempelvis att vi är bättre på att genomskåda reklam – att inte låta oss påverkas av den – än genomsnittet. 

Exempel: Undersökningar visar att vi är villiga att betala upp till fyra gånger mer i ett lotteri om vi får välja nummer själva. Vi behöver alltså koppla in vårt långsamma, rationella system för att förstå att vi inte kan påverka slumpen.

6. Övertro på prognoser

Det är svårt att förstå att framtiden inte går att förutsäga när vi hör så många logiska förklaringar om vad som hände igår eller förra året. Att allt verkar logiskt i efterhand ger oss känslan av att det även går att sia om framtiden. En erfaren schackspelare vinner ofta över en nybörjare, det är sant. Den erfarna spelaren gör smartare drag eftersom hon eller han kan se flera drag framåt, till skillnad från nybörjaren som har en begränsad erfarenhet av spelet. Men, kan kunskap och lång erfarenhet göra oss till bra prognosmakare även för ett företags framtid? Svaret är nej. För det krävs en regelbunden miljö, som i schack. Och vår ekonomiska värld är allt annat än regelbunden. De som lyckas ge korrekta prognoser om vår ekonomiska framtid har ofta tur. Men det går emot vår natur att inte tillskriva oss skicklighet när våra prognoser slår in, och att inte skylla på saker utanför vår kontroll när de inte gör det. Vi blandar ihop kontroll med slumpen.

Exempel: I en studie fick finansdirektörer i större amerikanska koncerner under ett antal år uppskatta avkastningen på S&P 500 (ett aktieindex) för det kommande året. 11 600 prognoser gjordes. Resultatet: Korrelationen mellan finanschefernas skattningar och utfallet (verkligheten) låg strax under noll. När de menade att marknaden skulle gå ner var det alltså något mer sannolikt att den i själva verket skulle gå upp.

7. Illusionen om aktivt aktieurval

Miljarder aktier köps och säljs varje dag. Köparna har ofta samma information som säljarna, men uppfattningarna om informationen skiljer sig åt. Köparna tror att de vet bättre än marknaden, att de ser allt som finns att se och att rådande pris är fel. Det råder samstämmighet bland forskare om att resultatet av nästan all aktiv placering handlar om tur och otur. Över 50 års forskning konstaterar att förmågan att förutsäga börsutvecklingen inte skiljer sig åt mellan aktiemäklare, apor och slumpen. Trots det tror vi på, och betalar för, analytikers förutsägelser och aktiemäklares/fondförvaltares aktieurval.

Exempel: Ett amerikanskt aktieindex gick upp med i snitt 8 procent per år under en 20-årsperiod. Under samma tid studerades individuella investerare och fondförvaltare, som fick en genomsnittlig avkastning på 6 procent per år. Över tid slog alltså varken de individuella investerarna eller fondförvaltarna marknaden.

8. Överlevnadsbias

Det sägs att historien är skriven av dem som segrade, och så är det också när det gäller finansiella råd. När vi lyssnar på människor som har lyckats med något, så får vi höra just deras berättelse om varför de lyckades. Berättelserna är baserade på just deras förutsättningar, deras samtid och händelserna just då. Och det är som sagt lättare att förklara hur man lyckas uppnå något efter att man uppnått det. Det är som att skjuta en pil och sedan måla in bullseye.

Exempel: Många ekonomiböcker som har sålt bra handlar om hur man blir rik snabbt. Dessa böcker är fulla med bra information, men också med berättelser från segrare, från dem som har lyckats med sina investeringar: Jag gjorde så här och därför hände det här. Det är inte lätt att hitta en bok om någon som följde en viss uppsättning finansiella råd och aldrig blev framgångsrik. Svårsålt kanske? Och hur ofta intervjuar journalister någon som inte vann på lotto? Ingen kioskvältare direkt.

9. Konfirmeringsbias

Vi har en tendens att omedvetet vara selektivt uppmärksamma på information som stödjer det vi redan tror på. Vi ser fakta som stämmer överens med vår övertygelse dubbelt så ofta som vi ser fakta som bevisar oss ha fel. Ofta är vi helt blinda för det vi inte letar efter. Vi är även omedvetna om våra egna förutfattade meningar samtidigt som vi är väl medvetna om att andra har sådana. Även forskare kan vara selektivt uppmärksamma på forskningsresultat som stämmer överens med deras teorier och omedvetet ignorera sådant som strider mot dem. Konfirmeringsbias kan leda till förödande beslut eftersom tankevurpan ger oss en övertro på våra personliga åsikter samtidigt som vi bortser från källor som motbevisar oss. 

Exempel: Om du funderar på att köpa en aktie ser du troligtvis mängder med experter skriva gott om företaget och bekräfta din tes om att det är en bra aktie. Även om lika många andra experter skriver negativt om aktien ser du inte det i samma utsträckning, så för att få ett bra beslutsunderlag borde du aktivt leta information som ifrågasätter köpet.

10. Sunk cost bias

Du värderar saker du har investerat tid, känslor och pengar i högre än saker du inte har investerat i. Din uppfattning av värdet blir dock förvrängt då du tar hänsyn till en kostnad som du redan har haft och inte kan få tillbaka, en förlorad kostnad. Det förklarar varför vi ofta hänger kvar vid dåliga investeringar, tråkiga jobb, olyckliga äktenskap och hopplösa forskningsprojekt. Vi försöker till varje pris att undvika känslan av förlust, vilket inte sällan betyder ytterligare förluster.

11. Tillgänglighetsheuristik

Det vi lätt kan erinra oss, alltså det som är lätt tillgängligt för oss, det tror vi på. Många gånger förlitar vi oss helt på de omedelbara exempel som dyker upp i huvudet. Vi bedömer något som viktigt om vi minns det, jämfört med om vi inte minns det lika lätt eller inte minns det alls, och bedömer på så vis frågors relativa betydelse utifrån hur lätta de är att minnas. Och ju enklare det är att minnas följderna av något, desto större uppfattas konsekvenserna av det vara.

Med dagens sekundsnabba nyhetsflöde påverkas vi kraftigt av vad som visas och inte visas i media. Vi har en tendens att reagera starkare på hot och faror än på positiva nyheter, vilket medierna har tagit fasta på. Nyheterna flödar över av dåliga nyheter. Det är sällan vi läser om en tungt trafikerad väg där inte en enda olycka inträffade under påskhelgen. Motsatsen kan vi dock vara säkra på att få läsa om. Det är ett problem eftersom vi till slut tror att vi står inför en kollaps, att allt i vårt samhälle går åt fel håll, när alla fakta egentligen pekar åt andra hållet.

Exempel: Enligt Lotteriinspektionen förlorade varje person över 18 år i Sverige i genomsnitt 3 000 kronor på spel under 2018.

1. Chansen att få sju rätt på Lotto är 1 på 6,7 miljoner.

2. Rent statistiskt behöver du köpa 32 876 trisslotter innan du får en vinst på 10 000 kronor eller mer. Det kostar 986 280 kronor.

Trots de usla oddsen fortsätter vi att spela. Våra hjärnor är dåliga på att utvärdera små sannolikheter och medias rubriker om grannar som vinner stora summor får dig att tro att de stora vinsterna är vanligare än vad de är. Om vi istället sparade pengarna vi spelar för (cirka 6 000 kronor per person och år) till vår pension skulle vi ha 2,5 miljoner när vi fyller 65 (beräknat på 47 års spartid och 8 procent i genomsnittlig årlig avkastning).

12. Exponeringseffekten

Exponeringseffekten är ett fenomen som gör att vår attityd till något eller någon förändras. Ju mer vi exponeras för något eller någon, desto mer gillar vi det eller henne/honom. Det kan handla om en person, ett musikstycke eller ett företag. Exempelvis köper vi oftare en vara vars varumärke vi sett många gånger än en vara vi inte känner till, då vi tolkar varan vi känner igen som bättre.

Exempel: Studier visar att namnet på en aktie påverkar hur många som investerar i den. Aktier med lätta namn omsätts mer än aktier med svåra namn. Det tror man beror på att lätta namn är enklare för vår hjärna att processa, vilket gör att vi tror oss ha hört om företagen tidigare. Att vi känner igen ett namn gör i sin tur att vi värderar företaget högre än ett företag vars namn vi inte känner igen.

13. För många val

För många valmöjligheter stjälper snarare än hjälper oss när vi står inför ett beslut. När vi ska fatta beslut med många valmöjligheter tenderar vi att bli paralyserade och skjuta upp beslutet. Det resulterar ofta i att vi inte gör något val alls. Studier visar även att om vi gör ett val blir vi mindre nöjda efteråt om vi hade flera valmöjligheter. Generellt kan vi bearbeta tre till fyra val i taget utan att förlora i effektivitet.

Exempel: För att se om människor beter sig olika när de ställs inför ett litet respektive ett stort utbud erbjöds kunder i en mataffär att provsmaka sylt. Den första dagen för experimentet fick kunderna smaka på sex sorters sylt. Den andra dagen fick de smaka på 24 sorter. Det observerades hur många av de kunder som provsmakade sylten som slutligen köpte den, och det visade sig att även om ett stort utbud ansågs vara mer attraktivt så var det hela tio gånger fler som faktiskt köpte sylt (33 respektive 3 procent) om de hade färre sorter att välja bland.

14. Förankringseffekten

Förankringseffekten gör att vi inför ett beslut tenderar att förlita oss på den information som presenteras först (ankaret). När ankaret har ”fastnat” görs alla bedömningar i relation till detta ankare. När en butik har rea fungerar ursprungspriset som ett ankare utifrån vilket vi värderar varan, liksom utgångspriset på en bostad agerar ankare i en budgivning.

Exempel: I en studie av förankringseffekten fick deltagarna skriva ner de två sista siffrorna i sitt personnummer och fundera på om de skulle kunna tänka sig att betala detta antal dollar för en flaska vin. Därefter fick de lägga ett bud på flaskan. De med de högsta tvåsiffriga talen visade sig lägga bud som var mellan 60 och 120 procent högre än övrigas, så ankaret behöver alltså inte ens ha något med beslutet att göra för att påverka oss.

 

Vi kan inte påverka hur vår hjärna fungerar. Men förstår vi oss på den bättre kommer vi att kunna undvika de största fallgroparna och ta bättre ekonomiska beslut.

Fira! Som du har förstått efter att ha gått igenom den här delen av ekonomiskolan så fungerar vi inte helt rationellt. Att du firar efter varje litet steg du tar kommer att hjälpa dig att ta dig hela vägen till en riktigt bra privatekonomi.

Mer information om ekonomiskolan hittar du här: Compricers ekonomiskola. 

Mer information runt de olika stegen i ekonomiskolan hittar du också i boken: Fixa din privatekonomi: smarta lifehacks för mer pengar och ett rikare liv som du hittar här: Bokus. Finns även som ljudbok.