Om en person under 18 år köper något utan att en förälder godkänt det är köpet ogiltigt. Men ett samtycke behöver inte vara uttryckligt. Vid köp på avbetalning eller köp via faktura som ska betalas senare, räcker det inte med föräldrarnas samtycke.
När du handlar i en affär, gör köp i appar eller handlar på nätet ingår du ett avtal. För att få ingå ett avtal måste du ha fyllt 18 år. Om personen är yngre måste en av föräldrarna (eller någon annan förmyndare) godkänna köpet för att avtalet ska gälla. Om en person under 18 år köper något utan att en förälder godkänt det är köpet ogiltigt. Därför är det extra viktigt att säljaren i varje enskilt fall måste ta reda på om köparen är myndig och behörig att ingå avtal som ett köp faktiskt innebär. Det räcker alltså inte med att säljaren tror att köparen är myndig för att ett avtal ska vara giltigt. Konkret innebär det att en förälder måste godkänna alla köp som en minderårig gör.
Ett samtycke behöver inte vara uttryckligt
Detta skulle ju kunna innebära att ett barn inte ens ska kunna köpa en glass själv, men riktigt så stelt är det inte i praktiken. Ett samtycke från förmyndaren ( oftast föräldrarna) måste inte vara uttryckligt. En minderårig behöver inte ha föräldern med sig eller bevisa på annat sätt att hen har ett godkännande från föräldrarna, i de flesta fall. Har föräldern exempelvis gett barnet pengar har föräldern genom sitt agerande gett säljaren en skälig anledning att tro att det finns ett samtycke till köpet. Detta gäller vanliga köp som barn kan tänkas göra och att säljaren inte är i så kallad ond tro, vilket betyder att säljaren inser eller borde ha insett att barnet inte hade tillåtelse att göra ett visst köp. Ett exempel på ett köp som säljaren borde reagera på skulle kunna vara att ett barn tar med sig spargrisen och köper Pokémon-kort för 1 000 kronor. Vanligtvis resonerar man att om barnet har fått tillgång till pengar så kan det antas att det finns ett samtycke till att barnet använder pengarna till normala köp. Finns det omständigheter som talar emot det, exempelvis att köpbeloppet i kombination med barnets ålder och produkten som säljs inte verkar vara rimlig ska säljaren neka barnet att handla. Skulle en 16 åring vilja handla ett par jeans för 1000 kronor kan det anses vara ett normalt köp medan en 8 åring som försöker att genomföra samma köp kan anses avvikande. Om barnet olovligen har tagit pengarna från föräldrarna är avtalet alltid ogiltigt, oavsett om det rör sig om ett helt vanligt köp och säljaren är i god tro.
Det finns undantag
Ungdomar som har fyllt 16 år får utan förälderns godkännande handla för pengar som de tjänat själva. Det skulle kunna vara pengar sparade från ett sommarjobb eller helgarbete. Ungdomar som har flyttat hemifrån får också ingå de avtal som behövs för hushållet. Det kan vara att de ingår avtal om el abonnemang eller handla mat.
Köp på nätet
När köp görs på nätet eller i en mobiltelefon kan det vara svårt för företag att kontrollera åldern på köparen eller att köpet är godkänt av en förälder. Därför ska den som säljer varor och tjänster kunna visa att köpet har gjorts av en myndig person eller att föräldern har godkänt köpet. Detta kan till exempel kontrolleras genom att
föräldern kontaktas per telefon, e-post eller liknande. Bevisbördan för att köpet har gjorts av en myndig person eller att det funnits ett godkännande från föräldrarna, ligger alltid på säljaren om det skulle uppstå en tvist.
Till dig som är förälder
Om ditt barn ingår ett avtal med ett företag utan att ha frågat dig om lov, är avtalet ogiltigt. Du har då rätt att få pengarna tillbaka. Varan som barnet har köpt ska återlämnas till säljaren om det går. Den omständigheten att ditt barn får låna mobilen gäller inte som godkännande för köp. Har du däremot lämnat ut någon form av kod eller lösenord gäller det som godkännande för ett köp, under förutsättning att det är ett köp som ett barn i den åldern normalt antas få göra. Skydda därför dina koder och lösenord och låt inte ditt barn använda telefon, dator och surfplatta utan din kontroll. Till exempel kan du ändra inställningen i telefonen så att köp i appar inte kan göras eller att det krävs en kod varje gång ett köp ska göras i mobilen.
Gratisspel kan bli dyra
När du laddar ner ett spel till din smartphone eller surfplatta ska det stå om spelet är gratis eller kostar pengar. Det ska också vara tydligt om spelet har köp inuti appen. Det innebära att det under spelets gång går att köpa till innehåll, något som kostar pengar.
När du själv genomför och godkänner ett köp i din smartphone eller surfplatta genom att ange din kod, går det oftast att göra köp i upp till 30 minuter därefter. Om du har laddat ner ett spel till ditt barn på din surfplatta kan barnet under den tiden göra många köp som i slutändan gör att ”gratisspelet” blir väldigt dyrt.
Vissa appar som du tror är gratis börjar kosta pengar efter en gratis testperiod. Därför är det viktigt att du läser villkoren där information om att tjänsten kommer att kosta pengar efter en viss tid ska finnas, innan du laddar ner appen.
Vad ska man göra om barnen gjort otillåtna köp?
Har köpet skett i fysisk butik ska du gå direkt till butiken, återlämna varan (om det går) och kräva pengarna tillbaka. Om varan eller tjänsten är förbrukad eller använd kan du ändå kräva pengar tillbaka.
Har köpet skett på nätet eller via en app måste du kontakta företaget och förklara att köpet skett utan tillåtelse. Tänk på skriftlig kontakt, gärna via mejl är bra ur bevissynpunkt. Om du inte tänker betala är det viktigt att förklara varför. Har pengarna redan dragits behöver du kräva återbetalning.
Om du och företaget inte kommer överens kan du vända dig till konsumentvägledningen i din kommun för hjälp i kontakten med företaget.
Om du och företaget inte kommer till en lösning kan du göra en anmälan till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) för att få en bedömning. Det kostar inget att få sitt ärende prövat av ARN. Det är bra att känna till att ARNs bedömning är rekommendation och företaget är inte tvunget att följa den. De flesta seriösa företag väljer ändå att följa ARNs rekommendationer. I sista hand går det att få sitt ärende prövat i domstol.
Vad säger ARN?
ARN har vid tidigare bedömningar kommit fram till att när en vårdnadshavare registrerar kortinformation till ett konto som ett barn har tillgång till, kan det jämföras med att barnet får kontanter som hen kan handla för i en vanlig butik. Det krävs också att produkten är något som en minderårig normalt sett kan ha tillåtelse att köpa för att man ska kunna anse att föräldern har godkänt köpet. Hur mycket varje individuellt köp har kostat spelar också roll i bedömningen av om köpet är giltigt eller inte. Har barnet utan lov tagit föräldrarnas betalkort och själv genomfört köpen så har ARN gjort bedömningen att köpet inte haft ett godkännande av föräldern.
Kreditköp
Att handla på faktura räknas som ett kreditköp. När det gäller avtal som riskerar att skuldsätta ett barn, till exempel ett köp på avbetalning av en mobiltelefon eller köp via faktura som ska betalas senare, räcker det inte med föräldrarnas samtycke. Ett sådant avtal måste godkännas av kommunens överförmyndare för att vara giltigt. Överförmyndare godkänner inte alla typer av avtal. Det ska vara avtal som ett barn kan behöva, till exempel avtal som gäller boende eller utbildning. Ett barn kan alltså inte skuldsättas enbart genom ett godkännande från föräldern.
Spartips för dig och din plånbok
Prenumerera på vårt kostnadsfria nyhetsbrev så får du tips och råd samt information om aktuella ämnen runt din privatekonomi. Varje vecka direkt till din e-post!